R.I.P.

kära Ekarat, eller Eckebom som pappa sa, och vi därefter... vi talade i telefon för några veckor sedan, men det var längesedan vi träffades. trots det, är de minnen jag har av dig starka.
första gången du kom hem till oss sa jag "hello". jag visste ju såklart att du pratade svenska, men jag var inte säker på att du förstod det, så jag skämdes lite. 
du älskade mjölk, det vet nog alla som kände dig... 
att schack var din hobby, det förstår jag mig fortfarande inte på.
men du var en bra kille du. alltid lika trevlig och ödmjuk. 
hoppas du mår bra nu. min familj tänker på dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0