DET BORDE FINNAS FLER SANDROR
nu ska jag berätta vad som hände mig idag när jag skulle göra en god gärning.
efter en övernattning hos terese med avatar och en fet jävla pizza gick jag till bussen som skulle ta mig hem. jag stod sist i busskön och framför mig en mörk, välklädd medelålderskille. han "visste tydligen inte" att man inte kunde betala med kontanter och försökte med hopplösa knep. när jag stod där och velade mellan att låta killen vänta på nästa buss som skulle gå om en timme, eller gå imellan och säga "jag kan betala för honom", så, ja jag kom fram till att jag ville göra en god gärning för dagen.
busschauförn tittade skeptiskt på mig och bad honom springa in för att växla till en 50-lapp att ge mig, eftersom han inte kunde ge mig en heeeel hundra lapp som han hade några stycken av i plånkan..... jag erbjöd mig att bjuda honom på resan men det tyckte inte hon.
här gav hon mig en lektion i att inte vara så snäll (jag tror jag är lite för naiv ibland), och det var tydligen många som gjorde som honom- låtsas för att få åka med gratis. jag fick ont i magen när hon sa åt mig att vara rädd om mina pengar men sa sedan att det var fint gjort av mig.
väl tillbaka gav han mig jämna pengar... femtioEN kronor, inte mer.
det fick mig att fundera hela resan hem, hur man ska vara som medmänniska. skulle jag ha tänk: nej har han inte pengar och vetskap får han skylla sig själv! eller som i det här fallet; klart jag kan betala åt honom, jag kommer antagligen få ett stort lass tacksamhet efteråt, vilket är värt mer än pengar. men när man ger och ger och ger, men inte får något tillbaka orkar man tillslut inte längre bry sig och det är förmodligen så de flesta tänker. det gäller väl att läsa av personer för att sedan välja ett smart drag.
mamma lärde mig en gång i tiden att man ska göra minst en människa glad varje dag. vette fan om det var en sån dag, när man inte ens får ett tack av en man som inte kan betala för att komma hem och låter en 17åring betala åt en.
bara att skriva om det gör mig riktigt irriterad och besviken på vårt samhälle och vårt avskyvärda beteende!
efter en övernattning hos terese med avatar och en fet jävla pizza gick jag till bussen som skulle ta mig hem. jag stod sist i busskön och framför mig en mörk, välklädd medelålderskille. han "visste tydligen inte" att man inte kunde betala med kontanter och försökte med hopplösa knep. när jag stod där och velade mellan att låta killen vänta på nästa buss som skulle gå om en timme, eller gå imellan och säga "jag kan betala för honom", så, ja jag kom fram till att jag ville göra en god gärning för dagen.
busschauförn tittade skeptiskt på mig och bad honom springa in för att växla till en 50-lapp att ge mig, eftersom han inte kunde ge mig en heeeel hundra lapp som han hade några stycken av i plånkan..... jag erbjöd mig att bjuda honom på resan men det tyckte inte hon.
här gav hon mig en lektion i att inte vara så snäll (jag tror jag är lite för naiv ibland), och det var tydligen många som gjorde som honom- låtsas för att få åka med gratis. jag fick ont i magen när hon sa åt mig att vara rädd om mina pengar men sa sedan att det var fint gjort av mig.
väl tillbaka gav han mig jämna pengar... femtioEN kronor, inte mer.
det fick mig att fundera hela resan hem, hur man ska vara som medmänniska. skulle jag ha tänk: nej har han inte pengar och vetskap får han skylla sig själv! eller som i det här fallet; klart jag kan betala åt honom, jag kommer antagligen få ett stort lass tacksamhet efteråt, vilket är värt mer än pengar. men när man ger och ger och ger, men inte får något tillbaka orkar man tillslut inte längre bry sig och det är förmodligen så de flesta tänker. det gäller väl att läsa av personer för att sedan välja ett smart drag.
mamma lärde mig en gång i tiden att man ska göra minst en människa glad varje dag. vette fan om det var en sån dag, när man inte ens får ett tack av en man som inte kan betala för att komma hem och låter en 17åring betala åt en.
bara att skriva om det gör mig riktigt irriterad och besviken på vårt samhälle och vårt avskyvärda beteende!
Kommentarer
Trackback
