sandralii

jag inviger långhelgen med en öl och lyssnar på Charlee
(med ola joyce) om och om igen. jag tycks inte få nog.

just nu längtar jag bara hem till örebro. kan inte fatta att jag sa det... HEM till örebro. jag känner mig inte hemma hos pappa längre, det är så tomt och opersonligt, särskilt i mitt rum. det är som att kliva in i en annan dimension där all energi tas ifrån dig. vore det inte för min katt skulle jag inte stå ut. det är bara hon som ger mig energi och glädje här, och då pratar vi om ett djur...

jag känner mig äcklig här och vill bara tillbaks till mammas städade, ordningsamma lägenhet där kyl och frys är fullproppade och där det alltid finns gosaker i skåpet, där det är närmre till affären än till vår granne här på landet.
jag och pappa umgås inte när jag är här, vi sitter på olika håll. även när vi äter. fan vad vi glider isär. när vi väl pratar blir jag bara irriterad i alla fall, så det kvittar i nuläget.

kanske ändrar jag mig i sommar när jag tillbringar mer tid här, när man kan ligga och sola naken på altanen?
kanske fäster jag mig ännu mer vid stadens ljus och ljud...

jag klagar inte, bara uttrycker mina känslor i ord.
nu vek jag verkligen ut mig för er. shit!   



fast fan... jag älskar landet på sommaren!